Förlossning
Allt började fredagen 18/5 med att jag ringde Barnmorska direkt för jag var lite nojig över att hon inte rört sig lika mycket som hon brukade göra. De bokade in en tid till mig 11.30 för att göra ett CTG (kolla hjärljuden). Jag körde Koko till jobb och begav mig sedan till Prenatal avd på UMAS. Det var mycket folk och de hade super mycket att göra, alla rum var upptagna. Satt och väntade i ca 45min innan det blev min tur och under den tiden hade jag mensvärk som kom och gick som gjorde lite mer ont än vanligt, men det var inget jag tänkte jätte mycket på.
Jag lämnade ett kissprov och blev sedan uppkopplad till en CTG maskin som mätte bebisens hjärtljud och mina sammandragningar. Jag låg och tittade på maskinens värden hela tiden och hjärtljuden var jämna och fina och tydligen mina sammandragningar med. De kom med jämna mellanrum (ca 5min) och varje gång de kom steg siffrorna på maskinen från ca 7 till 70.... Men fortfarande var smärtan inget jag direkt led av. Sen kom en läkare in och gjorde ett ultraljud för att mäta fostervattnet och det ska ligga mellan 50-80 och mitt låg på 60 vilket var okey men han bokade en tid för att göra en extra koll på måndagen. När jag varit uppkopplad i ca 40 min så ville sköterskan kolla hur öppen jag var innan jag gick hem eftersom mina sammandragningar var så jämna. Då var jag öppen 3-4 cm och livmodertappen var nästan utplånad.
Koko tog taxi till mig på sjukhuset för att hålla mig sällskap och tänkte bara köra mig hem sen och åka tillbaka till jobbet. När vi var på väg hem så sa jag till Koko att han kanske borde stanna hemma, så det gjorde han. Tur var det för efter sköterskan hade känt hur öppen jag var så blev sammandragningarna kraftigare. Vi var hemma runt 15 och då la jag mig i ett bad och tänkte sen vila lite. Efter badet och fram till 16.50 så blev sammandragningarna kraftigare och jag kunde inte vara stilla när de väl kom, jag låg och vred och vände mig i sängen. Koko ringde då till förlossningen och hörde med dem om det var dags att komma in då de kom med 2-4 mins intervaller. Barnmorskan tyckte absolut att vi kunde komma in så de fick kolla på mig och mina värden.
På väg till förlossningen så fällde jag sätet och tryckte ifrån på instrumentbrädan varje gång jag fick en sammandragning. Parkerade och på väg in så fick jag stanna var 10:e meter när jag fick sammandragningar. När vi kom in så blev vi visade till rum 9 som har utsikt mot pildammsparken. Blev uppkopplad på en CTG maskin som visade att sammandragningarna minskat lite och att jag bara öppnat mig 1cm under tiden hemma. De tog beslut att vi kunde gå ut i pildammarna och promenera till ca 20.30/21.00, klockan var då 18.00, när de sen kom in en andra gång så tyckte de att jag kunde åka hem och försöka vila...
Hemfärd igen med onda sammandragningar. När vi kom hem så fortsatte sammandragningarna och de gjorde mer och mer ont, jag varvade att ligga i soffan utan sammandragningar och ställa mig upp under sammandragningarna, visste inte vad jag skulle ta mig till. Då var de så täta som 1,5-2 min. När klockan var 20.00 så orkade jag inte mer och bad Koko ringa till förlossningen som sa åt oss att komma in igen. 20.30 var vi inne på rum 9 igen och blev tilldelade en barnmorska som hette Camilla som var mycket trevlig.
Jag blev uppkopplad på CTG maskinen igen och fick frågan om jag funderat på någon smärtlindring. Jag svarade EPIDURAL men det var för tidigt för det. Hon föreslog lavremang och en varm dusch att starta med. Jag vet inte hur länge jag satt i duschen men tydligen en bra stund efetrsom jag fick beröm om att ha klarat det så länge. När jag frågade Koko så sa han att jag suttit där en bra stund, jag var rent borta vid det laget haha.
Sen fortsatte jag att kämpa stående. När klockan var 23 så orkade jag inte mer, jag var så slut och ville bara vila. Hade varit uppe sen 9 och endast ätit 2 knäckebröd på hela dagen. Koko ringde in barnmorskan som erbjöd mig en smärtstillande spruta eftersom narkosläkaren var upptagen med annat. Den skulle verka i ca 2 timmar, men den hjälpte inte värst mycket. När klockan var 1 så var jag rent slut och blev erbjuden lustgas... Den som säger att den hjälper ljuger! Värkarna känns som in i helvete och efteråt är man borta som om man druckit en flaska vodka. Ena stunden stod Koko vid sängen och i nästa när jag öppnade ögonen så var han i andra änden av rummet.... De satte även en tråd på bebisens huvud som mäter pulsen eftersom CTG'n inte kände av hjärtljuden på samma sätt som tidigare. Kändes märkligt när hon rörde sig för då kände man tråden röra sig.
Vid 3 kom barnmorskan in och frågade hur jag ville göra med epiduralen och jag sa såklart att jag fortfarande ville ha den, jag var då öppen ca 6cm. Sen kom narkosläkaren och satte epiduralen som inte kändes ett skit, de finns de som tycker den gör skitont att få. När den började värka så försvann smärtan, kände bara att hon tryckte på där nere men ingen smärta. Fick en gåstol som jag stod och hängde på till ca 6.30. Vid personalbytet runt 7 så togs beslut om att ge mig värkstimulerande drop eftersom det var för långt mellan värkarna, vilket är en biverkning av epiduralen. Jag var då öppen 8 cm och direkt när droppet sattes in och när de tog hål på fosterhinnan så kom smärtan tillbaka... Inom en timme hade jag öppnat mig de sista 2 cm och vid 8 började jag krysta... 9.05 föddes Amelija. Smärtan under öppningskedet gör ont, men smärtan under tiden man krystar går inte att beskriva och det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det känns verkligen som om du ska krysta ut en melon, känslan är som om du är EXTREMT hård i magen och hur mycket du än krystar så kommer det inget. De som säger att man glömmer så fort bebisen är ute ljuger. Ingen berättar om hur det är efteråt med smärtan i underlivet....
När bebisen var ute var det dags för moderkakan, som tur är slapp jag krysta ut den. Det räckte att barnmorskan drog lätt i navelsträngen så kom den ut. Det värkstimulerade droppet satt kvar efter hon kommit ut så värkarna fortsatte, så jag fick be dem att ta bort den för det gjorde så ont.
Sen var det dags att bli sydd......
Under krystningarna så sa barnmorskan hela tiden, lite till snart är det klart och till slut trodde jag inte henne och det sa jag till henne hahahah Lustgasen gör att man blir väldigt torr i munnen så jag drack hur mycket som helst under timmen jag krystade så jag var ganska kissnödig efteråt. När det gått ca 1,5 timme så gick jag på toaletten och allt kändes okey, men när jag sedan kommit ut från toaletten så svimmade jag tydligen. Jag slog först halsen i bordet som de kontrollerar bebisen på och sen bakhuvudet i vasken och sist i golvet, ögonen var tydligen vidöppna under hela tiden och Koko blev panikslagen och slog på akutlarmet. In kom 4 personer inspringandes och när jag vaknade till så hade jag 4 personer runt omkring mig. Jag hade inte ont någonstans förutom en bula i bakhuvudet som jag kände först dagen efter.
När klockan var 13 så ringde jag min mamma och bad henne komma för att avlösa Koko så han kunde få åka hem och sova lite. Han hade då varit vaken i 30 timmar och var rent slut. Det var fullt på BB så vi var kvar där fram till 17 och sen fick vi ett rum.
Jag lämnade ett kissprov och blev sedan uppkopplad till en CTG maskin som mätte bebisens hjärtljud och mina sammandragningar. Jag låg och tittade på maskinens värden hela tiden och hjärtljuden var jämna och fina och tydligen mina sammandragningar med. De kom med jämna mellanrum (ca 5min) och varje gång de kom steg siffrorna på maskinen från ca 7 till 70.... Men fortfarande var smärtan inget jag direkt led av. Sen kom en läkare in och gjorde ett ultraljud för att mäta fostervattnet och det ska ligga mellan 50-80 och mitt låg på 60 vilket var okey men han bokade en tid för att göra en extra koll på måndagen. När jag varit uppkopplad i ca 40 min så ville sköterskan kolla hur öppen jag var innan jag gick hem eftersom mina sammandragningar var så jämna. Då var jag öppen 3-4 cm och livmodertappen var nästan utplånad.
Koko tog taxi till mig på sjukhuset för att hålla mig sällskap och tänkte bara köra mig hem sen och åka tillbaka till jobbet. När vi var på väg hem så sa jag till Koko att han kanske borde stanna hemma, så det gjorde han. Tur var det för efter sköterskan hade känt hur öppen jag var så blev sammandragningarna kraftigare. Vi var hemma runt 15 och då la jag mig i ett bad och tänkte sen vila lite. Efter badet och fram till 16.50 så blev sammandragningarna kraftigare och jag kunde inte vara stilla när de väl kom, jag låg och vred och vände mig i sängen. Koko ringde då till förlossningen och hörde med dem om det var dags att komma in då de kom med 2-4 mins intervaller. Barnmorskan tyckte absolut att vi kunde komma in så de fick kolla på mig och mina värden.
På väg till förlossningen så fällde jag sätet och tryckte ifrån på instrumentbrädan varje gång jag fick en sammandragning. Parkerade och på väg in så fick jag stanna var 10:e meter när jag fick sammandragningar. När vi kom in så blev vi visade till rum 9 som har utsikt mot pildammsparken. Blev uppkopplad på en CTG maskin som visade att sammandragningarna minskat lite och att jag bara öppnat mig 1cm under tiden hemma. De tog beslut att vi kunde gå ut i pildammarna och promenera till ca 20.30/21.00, klockan var då 18.00, när de sen kom in en andra gång så tyckte de att jag kunde åka hem och försöka vila...
Hemfärd igen med onda sammandragningar. När vi kom hem så fortsatte sammandragningarna och de gjorde mer och mer ont, jag varvade att ligga i soffan utan sammandragningar och ställa mig upp under sammandragningarna, visste inte vad jag skulle ta mig till. Då var de så täta som 1,5-2 min. När klockan var 20.00 så orkade jag inte mer och bad Koko ringa till förlossningen som sa åt oss att komma in igen. 20.30 var vi inne på rum 9 igen och blev tilldelade en barnmorska som hette Camilla som var mycket trevlig.
Jag blev uppkopplad på CTG maskinen igen och fick frågan om jag funderat på någon smärtlindring. Jag svarade EPIDURAL men det var för tidigt för det. Hon föreslog lavremang och en varm dusch att starta med. Jag vet inte hur länge jag satt i duschen men tydligen en bra stund efetrsom jag fick beröm om att ha klarat det så länge. När jag frågade Koko så sa han att jag suttit där en bra stund, jag var rent borta vid det laget haha.
Sen fortsatte jag att kämpa stående. När klockan var 23 så orkade jag inte mer, jag var så slut och ville bara vila. Hade varit uppe sen 9 och endast ätit 2 knäckebröd på hela dagen. Koko ringde in barnmorskan som erbjöd mig en smärtstillande spruta eftersom narkosläkaren var upptagen med annat. Den skulle verka i ca 2 timmar, men den hjälpte inte värst mycket. När klockan var 1 så var jag rent slut och blev erbjuden lustgas... Den som säger att den hjälper ljuger! Värkarna känns som in i helvete och efteråt är man borta som om man druckit en flaska vodka. Ena stunden stod Koko vid sängen och i nästa när jag öppnade ögonen så var han i andra änden av rummet.... De satte även en tråd på bebisens huvud som mäter pulsen eftersom CTG'n inte kände av hjärtljuden på samma sätt som tidigare. Kändes märkligt när hon rörde sig för då kände man tråden röra sig.
Vid 3 kom barnmorskan in och frågade hur jag ville göra med epiduralen och jag sa såklart att jag fortfarande ville ha den, jag var då öppen ca 6cm. Sen kom narkosläkaren och satte epiduralen som inte kändes ett skit, de finns de som tycker den gör skitont att få. När den började värka så försvann smärtan, kände bara att hon tryckte på där nere men ingen smärta. Fick en gåstol som jag stod och hängde på till ca 6.30. Vid personalbytet runt 7 så togs beslut om att ge mig värkstimulerande drop eftersom det var för långt mellan värkarna, vilket är en biverkning av epiduralen. Jag var då öppen 8 cm och direkt när droppet sattes in och när de tog hål på fosterhinnan så kom smärtan tillbaka... Inom en timme hade jag öppnat mig de sista 2 cm och vid 8 började jag krysta... 9.05 föddes Amelija. Smärtan under öppningskedet gör ont, men smärtan under tiden man krystar går inte att beskriva och det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det känns verkligen som om du ska krysta ut en melon, känslan är som om du är EXTREMT hård i magen och hur mycket du än krystar så kommer det inget. De som säger att man glömmer så fort bebisen är ute ljuger. Ingen berättar om hur det är efteråt med smärtan i underlivet....
När bebisen var ute var det dags för moderkakan, som tur är slapp jag krysta ut den. Det räckte att barnmorskan drog lätt i navelsträngen så kom den ut. Det värkstimulerade droppet satt kvar efter hon kommit ut så värkarna fortsatte, så jag fick be dem att ta bort den för det gjorde så ont.
Sen var det dags att bli sydd......
Under krystningarna så sa barnmorskan hela tiden, lite till snart är det klart och till slut trodde jag inte henne och det sa jag till henne hahahah Lustgasen gör att man blir väldigt torr i munnen så jag drack hur mycket som helst under timmen jag krystade så jag var ganska kissnödig efteråt. När det gått ca 1,5 timme så gick jag på toaletten och allt kändes okey, men när jag sedan kommit ut från toaletten så svimmade jag tydligen. Jag slog först halsen i bordet som de kontrollerar bebisen på och sen bakhuvudet i vasken och sist i golvet, ögonen var tydligen vidöppna under hela tiden och Koko blev panikslagen och slog på akutlarmet. In kom 4 personer inspringandes och när jag vaknade till så hade jag 4 personer runt omkring mig. Jag hade inte ont någonstans förutom en bula i bakhuvudet som jag kände först dagen efter.
När klockan var 13 så ringde jag min mamma och bad henne komma för att avlösa Koko så han kunde få åka hem och sova lite. Han hade då varit vaken i 30 timmar och var rent slut. Det var fullt på BB så vi var kvar där fram till 17 och sen fick vi ett rum.
Kommentarer
Postat av: mamma
var såå glad när sofia ringde :-) o sen ett plus när jag fick komma o träffa/hålla en liten prinsessa
helt underbart KRAM
Trackback
