Poljubac

Så här skrev jag i vecka 12+3 dagar. Här hade min sjukgymnast varit hemma och vabbat(vård av barn) och jag hade inte fått min akupunktur på 1,5 vecka.



Denna helgen har varit skit... Känns som jag varit tillbaka på ruta 1... Har inte fått behålla någonting alls. Har tappat mer vikt och känner mig allmänt deppig.

Körde Koko till jobbet och när jag sen kom hem, så bara satte jag mig i soffan och grät, kunde inte sluta. Det känns så trist att inte kunna glädjas åt detta, utan det enda jag tänker på är om jag ska få behålla maten jag får i mig. Koncentration till max för att hålla illamåendet och kräkningarna under kontroll. Kan inte göra en enkel sak som att duscha utan att behöva känna ångest. Får sitta i badkaret när jag duschar och tvättar håret, därav att jag duschar var 10e dag ungefär. Det är äckligt men jag har varken kraften eller mår tillräckligt bra för att göra en sån ENKEL sak. Orkar knappt göra mat till mig själv när Koko är på jobbet. Det är sån frihet när han är hemma, slippa känna att nu måste jag resa mig och fixa mat utan att han finns där och ställer upp. Fattar inte hur han pallar, inte att han behöver fixa allt utan att han orkar se mig må såhär hela tiden.

Har blivit sjukskriven i 2 veckor till. HOPPAS HOPPAS HOPPAS att detta ska släppa snart, vill börja glädjas åt detta och jobba igen. Det är påfrestande att vara själv hela tiden, är ensam hela dagarna och Koko kommer från jobb runt 18.30 och jag lägger mig ca. 20.00. Har islolerat mig själv för att jag inte har orken att träffa någon. Har mått dåligt i 6 veckor nu... en evighet!